Как же прекрасно в аду!
Там забыли о смерти.
Ад замурован в недра земли,
где цветы из огня…
В аду нет пустых слов…
Там нет пьяных и спящих,
лежебок и спокойных.
Не говорят, а кричат,
в аду слезы – не слезы, а беды бессильны.
Там нет больных и усталых.
Ад неизменен и вечен.

Helvetet

O vad helvetet är härligt!
I helvetet talar ingen om döden.
Helvetet är murat i jordens innandöme
och smyckat med glödande blommor…
I helvetet säger ingen ett tomt ord…
I helvetet har ingen druckit och ingen har sovit
och ingen vilar och ingen sitter stilla.
I helvetet talar ingen, men alla skrika,
där äro tårar icke tårar och alla sorger äro utan kraft.
I helvetet blir ingen sjuk och ingen tröttnar.
Helvetet är oföränderligt och evigt.

Я видела дерево, что всех выше,
а плоды – не сорвать;
и церковь с распахнутыми дверями,
откуда шли бледные сильные люди,
готовые к смерти;
видела женщину, чья улыбка и макияж
поставили ее счастье на кон,
и увидела, что она проиграла.

Все это окружала черта,
которую не переступал никто.

Jag såg ett träd…

Jag såg ett träd som var större än alla andra
och hängde fullt av oåtkomliga kottar;
jag såg en stor kyrka med öppna dörrar
och alla som kommo ut voro bleka och starka
och färdiga att dö;
jag såg en kvinna som leende och sminkad
kastade tärning om sin lycka
och såg att hon förlorade.

En krets var dragen kring dessa ting
den ingen överträder.